2 år sedan

Om ni läser det förra inlägget här på bloggen så ser ni att Greta skrev om hennes och Sharons debut i LA. Jag och Bucke deltog i samma klass vilket även var vår LA debut. Jag delade det minnet på Facebook igår och blev alldeles varm i hjärtat. Det är ett av mina bästa tävlingsminnen på Bucke.

Tänk vad mycket vi har gjort på dessa två år. Nu rider vi på stadiga procent i nationell FEI trots Buckes ålder. Så glad för honom.

Vår LA debut hade jag absolut inga krav till. Jag hade legat sjuk hela veckan och inte ridit Bucke någonting. Elin hade kommit ut och suttit upp på honom två gånger under veckan. Jag red bara en klass, LA:1. Jag red först i min klass. Det första som händer när jag ska gå in på banan är att de sätter igång luftkonditioneringssystemet i ridhuset. Det hade inte varit på till något annat ekipage innan trots att det var super varmt ute. Det mullrade ganska rejält från luftkonditioneringen men Bucke brydde sig inte speciellt mycket vilket var både en lättnad och förvånande. Programmet flöt på bra. Inga stora missar förutom ryggningen (som vi nästan aldrig gör bra). Inga jätte bra delar heller men ett jämt och prydligt program. Jag kommer faktiskt inte ihåg så mycket från själva programmet, mer efteråt.

Efter min start gick vi ner till framridningen för att skritta av Bucke. Jaghar inte ens koll på mitt resultat då jag visste att de var bra ekipage med och jag hade ändå ingen chans att placera mig. Min mamma däremot stod och kollade efter mitt resultat på equipe. Bär det var klart så skrek hon nästan åt mig att komma. Först fick jag gissa vad mitt resultat blev. Jag har för mig att jag gissade på 61-62%. Men näpp. Mitt resultat blev hela 68%!! Ni kanske kan förstå min glädje. Trots det så tog vi av Bucke all utrustning och var påväg att lasta in honom. Vi hade ju inte kollat efter hur det gick för de andra då vi antog att någon skulle slå mig. Prisutdelaren kom springandes till vår transport precis när vi skulle lasta in. Hon berättade att jag hade vunnit och att alla stod och väntade på oss vid prisutdelningen. Lyckan var total! Vi vann vår La debut. Ingen kunde vara lyckligare än jag den dagen. Älskade äskade Bucke. Tack för allt du har gjort för mig. Allt jag har fått lära mig och allt jag har fått uppleva. Kram Hanna

Annonser

2 år sen

Igår var det 2 år sen jag red min första La:1, en regional i Stora Ekeby. Den dagen var full av så mycket lycka för jag och Sharon tog vår första vinst tillsammans, dock i en LB:1. Vi slog då även vårt rekord med 3% och jag var överlycklig, o fler vinster samt placeringar blev det efter denna dag, det var här poletten trillade ner. Inför La:1an var jag otroligt nervös, kunde iprincip bara skritta på framridningen för att jag var så nervös. Lärde mig även göra skänkelvikningar på framridningen, nej men typ så, programmet var väl igenom ridet Max 2 gånger. 
Men trots detta var jag överlycklig efter vår ritt, det kändes så bra! Blev såklart missar i skänkelvikningarna men annars så kändes det hur bra som helst. Nu hade jag säkert kunna kritisera en tusen saker men just där och då var jag superduper nöjd. Procenten slutade på 59.9% och jag var så inne i känslan att jag nästan inte brydde mig om dem särskilt mycket, men att vara så nära 60% i en La:1 var ett stort steg för mig, bara några få månader innan hade vi debuterat LC:1 på 58%. 

Hur som helst så är jag så glad och tacksam för tiden jag fick men Sharon. Hon gav mig självförtroende och en himla massa lärdom, vår utveckling gick trots allt väldigt snabbt. På 1 år och 9 månader hann vi med att både starta hoppning och satsa på den, till att sedan sadla om till dressyr och ta DM guld. Sharon, ponnyn med glimten i ögat! Kramiis//Greta 🙂 

Åter publicerat från 23/1-17

Ridsporten är en sport som är väldigt spridd,många olika grenar med olika syften. Många olika nivåer att vara på och många olika sätt att nå sitt mål. 
För dem som kommer utifrån,som inte är insatta i sporten från början vet inte hur svårt det är men det vet vi. Vi hästmänniskor! Och oss ryttare emellan så vet vi hur mycket blod,svett och tårar som behövs och hur mycket fighter det måste finnas i en människa för att orka med. Alla har dåliga dagar och så är det, punkt. Alla ver hur svårt det är att hålla motivationen på 100% topp när svackorna kommer så varför trycka ner andra för det? Ni som trycker ner folk för att dem ”rider dåligt”tänk efter en extra gång. Alla har svackor och så även du.
Alla förtjänar kärlek och fina lovord,hur ska vi annars få ridsporten att växa? Om dem som kämpar inte får kämpa,om den som vill inte får utan att få skit över sig. Låt alla få kämpa och låt alla få en möjlighet att ha det kul när dem rider. För vi ska lyfta sporten, vi ska bli större än fotbollen. Större på kärlek! 
Oavsett vilken häst man har, gammal,ung,erfaren,orutinerad eller oavsett vilka märken man har på kavajen eller vilken klubb man tävlar för så ska alla få ha en chans att glänsa,på sitt sätt ska alla få visa vad dem kan. Även om hästen har gått Grand Prix kan det vara lika svårt att starta LC som om en otävlad häst skulle gjort det. Så oavsett vilken nivå du är på eller vilken häst du har fortsätt kämpa! 
Låt våra social medier strömma över att kärlek,kärlek till ridsporten och till varandra. Om någon lägger upp en bild på en ökadtrav gör en tjänst och skriv något fint. Vi ska bli störst i Sverige på kärlek.Vi i ridsporten! Kramiis//Greta 🙂 

Teamwork makes dreamwork, glöm aldrig det✨!

Grattis Greta!

Idag fyller ju Greta hela 13 år!! Grattis!! Men grattis har jag redan hunnit sagt till henne då jag och några till sov över hos henne idag för att gratta henne. Vi har haft så kul!

Jag är så glad att få ha Greta som min bästa kompis. Vi har så himla kul tillsammans. och vi har en massa minnen som ingen kan ta ifrån oss. Många har säkert redan hört det men det är så kul att vi träffades genom hästarna. På en tävling för snart tre år sedan. Sedan dess har vi hunnit med mycket tillsammans. Det är även så himla kul att Greta även är en dressyrnörd precis som jag! Jag älskar dig till universums slut och tillbaka och jag längtar redan tills vi ses igen. Kraaam Hanna

img_7769

img_7942

img_3937

img_1981

image

 

Gammal bloggen 

Hej hörni! Har just varit inne på våran förra blogg hgdressyr.horseworld.se och kollat igenom lite inlägg. Blandannat när vi var ner och kollade på Prinsen, skrev då att han var utbildad LA:P1 vilket han absolut inte var. På den nivån ligger vi nu ca 1 år och 3 månader senare men vi har mycket kvar att visa, detta är bara en början. Han var snarare utbildad LB/LA men med lite blod svett och tårar så funkar allt! Dock värmde det i hjärtat att läsa när han gick igenom besiktningen och mätningen,tänk så glad jag var då! 

En lite sorgligare sak var då att jag hittade ett inlägg från när Sharon såldes. Får tårar i ögonen bara av att läsa detta samt att kolla på videos från den sista tiden med henne,underbara Sharii. Dock väldigt glad att vi slutade på topp med ett DM guld, bättre kunde det inte bli även om jag helst av allt skulle vilja krympa 10cm och ha båda dessa ponnyer i träning. Men glädjer mig åt att ha en sån fantastisk ponny som Prinsen i stallet. 

Så som nu förstår är detta ett känsligt ämne för mig men varför vet jag inte riktigt men utan henne hade jag aldrig satsar så som jag gör eller ens hållet på med dressyr på samma sätt,kommer aldrig kunna tacka henne nog. Ellet Prinsen för den delen han har tagit detta till nästa nivå! Två helt fantastiska ponnyer med hjärtat på rätt ställe är dem rätta orden för dessa individer. Kramiis//Greta 🙂 ❤️

Ett år med bloggen!

Idag har vi bloggat på WordPress i ett helt år! Började ju blogga på horseworld i september 2015 men bytte sedan då det krånglade så mycket. WordPress har funkat superbra och speciellt på senare tid då jag började använda appen,så smidigt! 

Året har varit superkul och ni har fått följa oss igenom alla fram och motgångar,läsarna har gått och kommit och det har även vår närvaro. Men om jag får berömma mig och Hanna för något så är det nog att vi har publicerat så mycket inlägg sedan i december. Allt flyter verkligen på mer och mer och vi är bättre på att skriva tidsinställda samt att det har blivit så himla mycket roligare att blogga!! Jag tycker att det är superkul att blogga nuförtiden 🙂 

Vi uppskattar alla kommentarer här och på instagram,alla som är aktiva läsare och alla som följer oss på olika socialamedier,med er blir allt mycket roligare. Vi är supertacksamma! Massor av kramar till er ❤️❤️❤️❤️❤️Kramiis//Greta 🙂