Bucke, unghästen

Nu är måndagen här och en ny vecka har börjat! Idag slutade jag redan vid 11 då halva klassen ungefär har muntliga nationella prov i svenska, men jag har nästa vecka.

Det innebar att jag han ut till Bucke innan det blev mörkt. En uteritt i alla gångarter stod på schemat idag. Den började som vanligt med lugn skritt. Vi red bort till en gräsväg som går runt en åker. Det var perfekt underlag där så jag bestämde mig för att rida några vändor fram och tillbaka längs med åkern. När jag red bortåt så hade jag solen i ögonen så jag valde att trava bort och galoppera hem. Vilket inte brukar vara något problem för Bucke. Men just idag hade han nog fått vinterkänslor.

Under första vändan så kände jag hur pigg han var. Han travade större än vad hans lilla kropp egentligen är byggd för och hade extremt mycket tryck (och tempo) i galoppen. Andra rundan gick ännu fortare. När jag vände för att rida hemåt igen så taktade han ända tills jag gav galoppskänkeln. Då for han iväg i en lång bockserie och en massa bus. Jag kunde inte annat än skratta åt min fantastiska ponny. Ett par glädjetårar kom också då jag är otroligt lycklig att min ponny på 24 år kan vara så glad och busig. När jag skulle trava iväg igen hade Bucke dock slagit över och börjat trott att han var 20 år yngre än vad han är. Han bockade, kastade sig, galopperade på stället, sparkade osv. Ända tills jag flög av. Då flög han i full galopp hemåt och fick till några bocksprång utan mig… som tur var så stannade han en bit bort och jag kunde fånga honom.

Jag hoppade upp igen och tänkte rida lite till längs åkern, men Bucke hade andra planer. Han fortsatte att busa och kasta sig åt alla håll. Bär jag fått lite trav åt båda håller nöja jag mig och gick hemåt. När vi var halvvägs hem ungefär så fick Bucke ett nytt tokspel och blev plötsligt otroligt rädd för något. Så jag fick kasta mig av i farten på den galna ponnyn haha. Jag hade verkligen ingen kontroll på honom. Väl med mig på marken så fortsatte han busa och jag hängde på så gott jag kunde. Vi har aldrig gått då fort hem kan jag ju säga ;).

Det är nog inte många som kan summera ett pass med en avramling och en frivillig avkastning och säga att de är supernöjda över passet. För det är jag faktiskt. Jag är så glad att Bucke fortfarande har den glädjen till livet som han idag visade. Även om jag får ta en smäll för det ibland. Jag älskar honom över allt annat❤️

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s