Glad gubbe

Hej!

Nu har det varit uppehåll här under lite mer än en vecka. Det är för att både jag och Greta har varit på ridläger. Ridlägret anordnas på Gretas gård så det var inte så långt att åka om vi säger så ;). Men jag hade tyvärr inte med mig någon egen häst. Bucke skulle fortfarande vila i väntan på veterinär och Adde skulle hopptävla med Lisa så dem tränade och tävlade under veckan ( vilket gick väldigt bra. Dubbelkolla och tvåa i LC och nolla på hinder i LB men sex fel då Lisa glömde vägen och fick lägga en volt därav fyra fel för vägen och två för tiden). Men som tur var så fick jag rida min kompis Ebbas ponny lite grann. En jätte fin B-ponny som har lite mycket energi haha. Men jag fick hoppa den och även rida något Dressyrpass. Och det gick undan i hoppningen kan jag säga haha. Men ju mer jag red desto bättre kändes det och vi fick till det riktigt bra till slut!

Bucke fick även en koll av veterinären under veckan och han var frisk! Konstigt att ena veckan reagerar han jätte starkt på böjprovet och nästa vecka nästan inget alls. Men de böjer väll lite olika och äldre hästar ska man ju absolut inte böja för hårt. Så nu när jag kommi hem igen så får jag börja rida igång honom! Som jag längtat.

När jag kom ut till stallet igår och skulle hämta in Bucke så var han på bus humör allt ;). Han sprang och bokade i hagen och jag stod på mitten och hade inget att säga till om haha. Bus gubben!

image.png

image.png

image.png

Min snygga busponny 😉

image.png

image.png

Älskar att se honom så här glad!

När hag väl fått in honom så stod första ridpasset efter den här vilan på schemat. Jag får än så länge bara rida rakt i trav så vi red ut på grusvägen och travade några längder. Jag vet inte vad jag ska säga nu. Jag känner många känslor och vet inte hur jag ska förklara det på bästa sätt. Jag behöver inte ens förklara men jag känner att jag vill. Det var nånting som inte kändes helt hundra. Jag trodde att han skulle sprudla av energi men så var det inte. Är det fortfarande någonting som tar emot? Gör det fortfarande… ont? Jag vet inte vad som är felet men jag hoppas det försvinner ju mer vi rider och att jag får tillbaka min fina, glada och pigga ponny. För det är trots allt det jag vill. Såklart vill jag komma tillbaka till tävlingarna och träningarna. Men om vi inte kan komma dit så nöjer jag mig absolut med lättare pass och en massa uteritter där vi bara har kul. Men Bucke kan ju inte ha ont för det, så jag hoppas verkligen att allt blir bra nu. Kram Hanna

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s